CAROLINE LARSSON

THE TWO MONTH MARK

Helt ärligt saknar jag inte Sverige ett dugg. 

Jag trivs i Kalifornien och det är här jag vill vara. Varför kan inte alla mina nära och kära flytta hit så jag slipper kommer "hem" till Sverige igen? Detta är mitt hem nu och jag älskar det. Det är grymt nice här borta på andra sidan jordklotet ska ni veta. Ni kommer inte sakna Sverige heller - vi har höstiga vintrar och IKEA med svenskt lösgodis, glögg och köttbulletallrik. Vad med behöver man?

Jag har bott och arbetat här i två månader nu och jag kan lätt säga att detta var ett av mina bästa beslut någonsin. Jag har ännu inte varit med om någon "dipp" eller haft någon typ av hemlängtan. Självklart är inte au pair jobbet alltid lätt som en plätt eller en dans på rosor - det kommer stunder då jag känner mig jättestressad, men det är inget som får mig att vilja tillbaka till Sverige igen. Jag saknar inte ens min säng i Sverige, hur konstigt?

Nu låter jag väldigt negativ gentemot Sverige, vilket jag verkligen inte vill vara. Det är så roligt att vara svensk och att bo i ett annat land för att man blir så otroligt patriotisk. Jag är mycket bättre på att "ta vara" på de svenska traditionerna när jag bor här och jag uppskattar allt som är svenskt. Svårt att förklara det där.

Dock saknar jag min hund. Riktigt mycket. Lille käre Ceasar - dig vill jag bara krama om. Jag har otroligt dåligt samvete att jag lämnade honom behind - mest för att han inte förstår vart jag är. Det känns som om att han tror att jag bara lämnat honom. Ugh, I'm a terrible person.

Sammanfattningsvis, efter två månader här trivs jag fortfarande lika bra som jag gjorde ibörjan. Jag har sedan day one funderat på att förlänga mitt au pair år fram till maj 2017 - min hostfamily is onboard så vi får se när lilla jag tar mig "hem" till Svedala igen. Men sen är det ju det där med college också... hehe... 

 

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas